Just nu har jag det riktigt jobbigt. Det finns en sak i hela världen som jag vill slippa höra om och se, men det är också det enda som jag får höra och får se. Det gör ont och jag blir ledsen.

Försöker ju hantera det här själv, men fan, det går inte. Hade jag berättat hade ingen förstått ändå. Man kanske tror att man skulle förstå men det gör man inte så länge man själv inte känner så här, och jag vet att det gör inte du.

Jag måste få vara ledsen. För jag ÄR ju det. Man orkar faktiskt inte gå runt och låtsas hur länge som helst. Det blir bara värre då.

Att det kommer ta tid innan jag kan släppa det här det vet jag. Jag kan inte strunta i det, för hade jag kunnat göra det så hade gjort det för längesen. Bättre, det blir det inte förens....... då.