Ska börja med att påminna dig om det här:

 

 

 DU VALDE BORT MIG! PUNKT! Du kan försöka få det till att du inte gjorde det, men så var det. Du valde någon annan "vars soffa" tydligen passade bättre. Jag menar, hon hade ju allt jag saknade. Hon var ju så mycket bättre och ni var ju totalt ärliga mot varandra. Eller?

 

Du har senare sagt att du hade, och har, känslor kvar för mig och det även under tiden du var med "C". Då undrar jag lite vad för känslor? Du älskade mig inte och du brydde dig inte ett skit om mig. Du kämpade inte för oss en endaste gång. Varken då eller nu och du lär knappast göra det i framtiden.

 

Hur som helst så vill du nu ha mig tillbaka och du i princip förväntade dig att jag efter ett tag skulle gå med på att ta dig tillbaka. Där kan vi snacka om att bli förolämpad! Du tror alltså på riktigt att du kan göra vad fan du vill och att det räcker med ett förlåt för jag tar ändå tillbaka dig till slut? Jag är inte dum. Det är med att du skulle ha förändrats är ren bullshit. Du berättade inte sanningen på 6 månader! 6 jävla månader! Och inte ens då berättade du det självmant! "Jag trodde du fattade det eftersom vi kysstes" var din ursäkt. Sen när betyder kyssas knulla?! Inser du inte själv hur jävla dumt det låter?! Det är ett faktum att de flesta som varit otrogna en gång kommer vara det igen och jag tror du är en av dem. Men nästa gång du är otrogen kommer det i alla fall inte vara mot mig!

 

Vet du vad jag tror om dina så kallade "känslor" och det faktum att du vill ha mig tillbaka? Jag tror att jag är din "Plan B" eftersom det inte funkade med "C". Hon verkade ju inte direkt ha några känslor för dig. Hon var för sjutton otrogen mot sin pojkvän med dig och i slutändan valde hon ändå honom (som jag för övrigt inte ens tror att hon gjorde slut med från början)! Sen är det nog lite så att du vill ha mig bara för att du inte kan få mig. Du får kalla mig elak bäst du vill, men det där är vad jag tror.

 

En sista fråga. Pallar du sanningen?

 

Lös det här du.